Varför korsa Grönland på skidor?
Grunden ligger nog I generna och min extrema uppväxt I Norra Norge där vintrar och kyla på -30 är vanligt förekommande, tillsammans med min inneboende rastlöshet, bakgrund i försvaret och friheten och längtan till naturen. Att korsa Grönland är en del i att utmana denna inneboende rastlöshet genom att orka med den monotona vardag och hårda slit som en sådan expedition innebär. Slitet välkomnar jag, monotonin fasar jag för.
Redan som liten var jag väldigt fascinerad av norska upptäcktsresanden som tex Fridtjof Nansen som var den första i världen som korsade Grönland på skidor. Jag har valt att gå i hans fotspår, samma rutt men i motsatt riktning. En annan inspirationskälla var Roald Amundsen som var den första att ta sig till fots till Sydpolen.
Norge har en stolt historia av äventyrare och äventyret var en del av vardagen i min uppväxt i Alta, allt från norrsken, midnattssol, skid- och skoterturer som var en livsstil och ett sätt att umgås. Till skolan körde vi snöskoter och jag var även aktiv skridskoåkare. Det stående skämtet var att sommaren var 3 månader med dåligt skidföre.
Nu har denna sida under många år fått stå tillbaka för affärslivet och dess utmaningar. Detta kan vara nog så tillfredställande men bäst balans i livet uppstår för mig när jag får blanda dessa två. Jag tror också starkt på att dessa två kompletterar varandra och gör mig till en bättre person och entreprenör.
(detta är första inlägget om Grönland)
