På snöskoter över Finnmarksvidda
Varje vår, när aprilsolen börjar värma och dagarna är långa, beger jag mig till Finnmarksvidda för en ca. fem dagar lång äventyrsresa med snöskoter. Finnmarksvidda, med sin oändliga vidsträckthet och karga skönhet, erbjuder en unik kombination av naturupplevelser och kulturella möten som få platser kan mäta sig med.
Resan börjar ofta med att jag lastar av snöskotern – hyrd i Karasjok - och packar den med all nödvändig utrustning, kläder för kalla dagar, mat, kaffe och en kamera för att dokumentera de minnesvärda vyerna. Min bas under dessa dagar är fjällstugorna Mollisjok, Ravnastua och Nedre Mollisjok, som ligger mitt på vidda. Dessa stugor drivs av den norska staten och erbjuder ett välkommet skydd och en varm plats att återhämta sig efter långa dagar ute i det fria.
Varje stuga har sin egen charm. Det är enkelt men bekvämt boende, och kvällarna spenderas ofta framför en sprakande vedeldad kamin. Där träffar jag ibland andra vandrare och skoterförare – en blandning av lokalbefolkning och äventyrare från hela världen. Samtalen kan handla om allt från dagens resor till de små kulturella skillnaderna mellan våra länder.
Karasjok, som ligger på gränsen till vidda, är en fascinerande plats att avsluta resan. Som samernas huvudstad är det en kulturell pärla, där jag får insikt i den samiska kulturen genom besök på museer och kanske ett samtal med lokalbefolkningen. Staden är en kontrast till den ödslighet jag upplever ute på vidda – ett samspel mellan natur och kultur.
Det som gör Finnmarksvidda så speciellt är tystnaden. Att susa fram över den gnistrande snön, med bara skoterns motor som ackompanjemang, är en känsla av frihet som är svår att beskriva. De öppna landskapen och den höga, klara himlen skapar en närmast meditativ stämning. Solen, som aldrig riktigt går ner under dessa vårdagar, ger en gyllene lyster åt snön och fyller mig med energi trots de kalla nätterna.
Finnmarksvidda är också utmanande. Vädret kan slå om snabbt, och det krävs en blandning av erfarenhet, planering och respekt för naturen för att resan ska bli lyckad. Men varje ögonblick av ansträngning belönas av en känsla av samhörighet med landskapet och en påminnelse om naturens storhet.
Detta årliga äventyr är inte bara en flykt från vardagen, utan också en möjlighet att återknyta kontakten med naturen och mig själv. När jag lämnar vidda och återvänder till vardagslivet känner jag mig alltid påfylld med energi och nya perspektiv – och längtar redan efter nästa resa.
