Karolinermarschen: En historisk vandring i Armfelts spår
Den 30 december 2018 gav jag och min vän Olov Holst oss ut på en resa genom både tid och natur, när vi försökte vandra den historiska Karolinermarschen. Exakt 300 år tidigare, samma datum, hade Armfelts Karolinerarmé påbörjat sin ödesdigra reträtt från Tydal i Norge över fjället till den jämtländska byn Handöl. Vår plan var att följa deras exakta rutt, dag för dag, och vi ville göra det så autentiskt som möjligt – iklädda originala Karolineruniformer från den tiden. Det blev en upplevelse vi sent ska glömma.
År 1718 hade Karl XII dött under belägringen av Fredrikstens fästning, och Armfelts armé tvingades lämna Norge. Reträtten över fjället blev en katastrof – en plötslig och våldsam snöstorm överraskade armén, och cirka 4 000 soldater miste livet i kylan. Att gå i deras fotspår, med uniformerna som ytterligare band oss till historien, gav vandringen en extra dimension.
Vår resa började i Tydal, och de första dagarna bjöd på ett stilla och vackert vinterlandskap. Vi kände oss som en del av historien, klädda i de tungt fodrade kapporna och trekantshattarna som Karolinerna själva bar. Men uniformerna påminde oss också om den kyla och obekvämlighet som soldaterna måste ha utstått – särskilt när vädret började visa sin obarmhärtiga sida.
När vi kommit halvvägs över fjället slog vädret om, och en storm drog in. Vinden piskade mot tältet, snön yrde och sikten försvann helt. Det blev tydligt hur utsatta vi var i detta karga landskap, trots våra moderna tält och proviant. Vi tvingades stanna i tältet i två dygn, fångade av stormens styrka. Under dessa timmar av stillhet tänkte vi ofta på soldaterna som också stannade upp på detta fjäll, många utan skydd, utan rätt kläder och utan tillräckligt med mat. För dem måste det ha varit en kamp på liv och död.
När stormen väl började avta insåg vi att det skulle vara för riskabelt att fortsätta mot Handöl. Vi fattade det tuffa beslutet att vända tillbaka till Tydal. Trots att vi inte fullföljde marschen kände vi att vi fått en djupare förståelse för både naturens kraft och de enorma prövningar som Karolinerna mötte.
Uniformerna, som från början kändes som en hyllning till historien, blev en påminnelse om soldaternas otroliga uthållighet. De bar dessa kläder i extrema förhållanden, med enbart varandra att luta sig mot i kylan och mörkret. Att vi inte nådde Handöl spelar mindre roll – vi fick känna på en del av den verklighet som mötte dessa män för 300 år sedan.
När vi kom tillbaka till Tydal såg vi på marschen med nya ögon. Även om vi inte fullföljde, var vår resa en påminnelse om hur nära historia och natur kan vara sammanvävda – och hur liten människan kan kännas i mötet med fjällens obarmhärtighet.
